RIGHT NEXT 2 YOU - CHAPTER 4
Feel it, dream it, belive it, be it
Jag vaknade av ett raspigt ljud från högtalarna,
.
- Ladies and gentlemen, welcome to Los Angeles. Please fasten your seat belts and we will be landing in 19 minutes. Now It's 23 degrees and sunny in LA. Thanks for choosing Delta and welcome back.
.
Jag gjorde som jag sa och satte på mig säkerhetsbältet innan jag skakade lätt på Laura som fortfarande sov djupt. Hon suckade högt och rätade på sig. Mitt hjärta började dunka snabbare och snabbare desto närmare vi kom. Molnen började försvinna och vi kunde se marken, bilarna, husen. Dock såg allt ut som myror här uppifrån.
.
Vi tog våra väskor och följde strömmen ut från planet. Ett leende spreds på mina läppar när jag såg en skylt där det stod 'LAX', jag ska äntligen göra något åt mitt liv. Vi kom till stället där hotell och taxi killarna stod och väntade med skyltar i handen med namnet dom skulle hämta upp. Vi läste skylt efter skylt och letade efter namnet Agnes innan det slog mig att vi skulle leta efter ett helt annat namn, Vi hittade det rätta namnet. Nathalie Smith. Vi kollade på varandra och nickade. Vi gick bestämt mot mannen som antagligen skulle bli våran pappa, en medellång man med ganska kort mörk brunt hår och ett stort brett smile som prydde hans ansikte.
.
- Hello I'm Mark, Nice to meet you. I guess you are Nathalie Smith. Sa han och gav mig en varm kram.
- Hi! Right, that's me. This is Laura, my friend. Sa jag och puttade fram Laura som också fick en stor kram.
- I suppose you guys are starving and really tired. Emma is at home and cooking some food. Sa han och tog våra väskor och började gå mot parkeringen.
.
Efter inte alls så lång tid var vi i ett jätte fint område med stora vita villor och vi körde upp på en stor infart.
.
- Oh My God. Is this your house? Var det ända som Laura fick fram när hon kollade upp på huset.
- No, It's our house now. Welcome home girls. Svarade han medan han steg ur bilen, tog väskorna och gick mot huset. Jag vände mig om mot Laura som log som satt och fån log.
- Vad är det som är roligt? Frågade jag och rynkade pannan lite lätt.
- Stäng munnen, du ser ut som en fågelholk. Svarade hon och fnissade.
- Ha-ha. Kom vi går in, men kom ihåg. Jag heter Nathalie inte Agnes. Sa jag och kollade på henne med allvarlig min.
.
Vi gick längst tomten upp till den stora vita villan. Gräset var lika fint och grönt som konstgräs och träden och buskarna var perfekt klippta. Rabatterna var fulla av rosa och röda små blommor och mitt i en av rabatterna befann sig en trädgårdsmästare som vinkade och log när vi passerade honom. Bakom huset kunde man se ett hörn av en stor pool gjord av små små turkosa keramik plattor. Huset var lika fint inne som utanpå om inte finare.
.
- Hey sweetie. I'm Emma, marks wife.
- Hey sweethearts. I'm Emma, marks wife. Come in and feel just like home.
Äntligen ligger kapitel 4 uppe. Förlåt för att ni har behövt vänta så mycket. Kommentera vad ni tycker. :D
Info
Förlåt för att det inte har kommit ut något idag men ska bort! Kommentar medan. kram
Right next 2 you - Chapter 3
Fake it til you make it
- Jag är där om 3 min. Puss. Svarade hon och stängde sedan av samtalet.
Laura var min kompis jag har haft sen jag var liten, vi visste allt om varandra och hon var den ända som visste allt om min alkoholist till mamma och om min pappa som dog i en bilolycka för fem år sedan. Och jag var den ända som visste allt om Laura och hennes killes problem. Jag slängde en blick mot det inramade fotografiet i hallen och viskade 'Jag gör det här för dig pappa. Jag älskar dig.' Två minuter senare ringer det på dörren och Laura kom in...
Jag kramade henne hårt och kände hur mycket jag hade saknat henne trots att det bara hade gått en dag sen vi sågs i skolan. Jag tog tag i hennes hand och drog in henne i vardags rummet.
.
- Gumman, ditt ansikte. Vad har hon gjort med dig? Frågade Laura besviket.
- Äh, skit i det nu och lyssna. Svarade jag och pausade för att andas, sedan fortsatte jag.
- Du kommer aldrig tro mig. Jag har världens bästa idé. Sa jag och kollade in i Lauras jätte blåa ögon.
- Va, vadå? Frågade hon och jag hörde entusiasmen i hennes röst.
- Okej det är såhär, i morse gick jag ner och såg ett brev. Som egentligen var till någon Nathalie Smith, jag öppnade brevet och läste det och det var då jag kom på vad vi kunde göra. Lyssna. Jag läser det för dig.
.
'Kära Nathalie, Det är jag som är Stefan från organisationen som hjälper ungdomar som vill byta miljö. Vi har nu hittat en prefekt fosterfamilj till dig. Det är en ung kvinna och man som är bosatta i LA. Vi har gjort allt vi kunnat för att hitta en familj som har samma tillgängligheter som din nuvarande, dom har gott om pengar och bor i en stor villa. Mannen jobbar som advokat och kvinnan jobbar på en radiostation. Vi har såklart räknat med att din vän ska med. Flyget avgår Måndag 19e maj 06.30. Flygbiljetterna och passen finns i kuvert. Lycka till i framtiden Nathalie.'
.
När jag hade läst klart brevet kollade jag upp på Laura och hon rynkade pannan och mimade 'och?'
.
"Du fattar inte Laura." Jag öppnade kuvert och tog fram flygbiljetterna. "Det här är våran biljett till en bättre framtid."
"Menar du?.. " Var det ändå hon fick fram och spärrade upp ögonen. Hennes mungipor drogs uppåt.
"Jaaaaaa, allt vi behöver göra är att säga att jag heter Nathalie Smith."
.
Det tog en kvart innan båda förstod vad vi skulle ge oss in på. Vi skulle rymma från Sverige till LA, USA. Vi skulle leva som två helt andra människor, vi skulle säga att vi var några andra. Vi bestämde att Laura skulle åka hem och packa och säga till sina föräldrar att hon skulle bo hos mig i några veckor och sen skulle hon komma tillbaka hit. När det börjar att bli mörkt ska vi ta en taxi in till flygplatsen och sova där. Sen åker vi. Jag kramade Laura hårt innan hon sprang iväg hem för att förbereda sig. Så fort Laura smällde igen dörren efter sig sprang jag upp på mitt rum, jag drog fram en väska och drog fram pengarna jag hade sparat under min säng. Jag kastade ner allt som fick plats tex. minnen, mobil, kläder, tidningar och smink. När jag var klar med att packa drog jag fram mitt smink och jag sminkade över alla blåmärken, min röda hy och blåtiran över ögat. Det såg bra ut. Jag satte på mig ett par vita solglasögon och gick sedan ner till nedre våningen. Strax efter kom Laura med sin väska och allt. Timmarna gick snabbt och båda var för hyper för att sitta stilla. Tillslut började det bli mörkt och Laura ringde en taxi och ställde sig ute på vägen. Innan jag gick ut tog jag fram några hundra kronor och la dom framför fotografiet på pappa och viskade 'Ta hand om mamma medan jag är borta.' Jag släkte alla lampor, tog min väska och gick ut till Laura som stod och pratade med taxi killen.
.
Ett par timmar senare satt jag och Laura och höll varandra i handen på planet mot USA. LA baby LA.
dun dun dun.. Bra eller dåligt? Kommentera :)
Right next 2 you - Chapter 2
This is just the beginning.
Jag höjde min blick för att se hennes reaktion, hon var närmare mig än vad jag hade förväntat. Hon slet av mig mina klackar och kastade dom hårt i min mage, jag bet i hop och stönade av smärtan. Hon gick fram, ett par centimeter från mitt ansikte och slog till mig hårt rakt i ansiktet. Jag tog i mot slag efter slag. Tillslut gick hon, jag rörde inte på mig innan jag hörde dörren smällas igen på nedre våningen. Jag kastade en blick i spegeln och såg vilka stora märken jag hade fått, jag torkade bort blodet på kinderna och kröp ner i sängen och kollade på klockan. 04.26. Jag somnade snabbt efter.
Morgonen därpå vaknade jag av smärtorna i ansiktet och magen. Jag gick försiktigt fram till helkropps spegeln och såg dom stora blåmärkena. Jag ångrade mig att jag hade druckit så mycket alkohol igår, det gör jag alltid, jag ångrar det alltid dagen efter. Jag ångrar att jag blev den personen jag blev. Men när jag har det för jävligt hemma så känns det bra att komma ut och dricka för att inte känna smärtan i kroppen. Jag gick ut ur rummet och ner till köket, skönt, Karin var inte hemma. Jag såg mig omkring och gick till kylskåpet för att leta efter något jag kunde ta att äta. Utan framgång. Allt jag hittade var mjölk och ett gammalt paket flingor, jag hällde upp det i en skål. När jag skulle ställa in mjölken som var kvar såg jag en lapp. Jag började läsa och mitt ena ögonbryn höjdes en centimeter. Skojar hon med mig?
'Hej käraste, Jag är hemskt ledsen för igår.Mamma älskar dig kom ihåg det och juste jag är hos några kompisar, jag är skyldig dom pengar, mycket. Jag behöver pengarna tills imorgon klockan 09.45. Skaffa dom åt mig nu annars dödar jag dig.'
Jag skakade på huvudet och suckade djupt. Jag gick och satte mig med skålen med mjölk och flingor i soffan. Jag satte på TVn och började fundera över hur fan jag skulle få ihop så mycket pengar på så kort tid. Mitt jobb ger mig aldrig så mycket, kan jag fråga om min lön i förskott? När jag hade ätit upp allt i skålen stängde jag av TVn och gick mot dörren för att gå ut och hämta posten. Jag tog med allt in och satte mig vid köksbordet. Räkningar, räkningar, räkningar och räkningar. Jag hämtade en del pengarna jag hade tagit från min lön och gömt under min säng, allt annat tog Karin och köpte alkohol, droger osv. Jag betalade räkningarna och såg då ett brev gömma sig under alla räkningar. Ett avlångt vitt brev. Till Nathalie Smith, United Kingdom. Va? Nathalie? United Kingdom? Brevet måste ha kommit fel tänkte jag och ryckte löst på mina axlar. Jag vände på brevet och såg med snirkliga bokstäver 'a new future.' Det var allt som räckte, jag öppnade brevet och läste. Jag satt med öppen mun hur länge som helst innan jag sprang och hämtade min mobil, jag knappade in tio siffror och tryckte sedan på ring.
- Hej det är Laura. Hördes från andra delen av luren.
- Laura, det är jag, Agnes. Du måste komma över hit nu!
- Gumman, vad har hänt. Om det är Karin igen ska jag döda henne. Laura pratade ganska lugnt men jag hörde på hennes röst att hon var sur.
- Neej eller jo fast det var inte därför du ska komma. Svarade jag medan jag satt och bet på mina långa naglar.
- Jag kan inte komma, Lucas låter mig inte träffa någon annan eller gå någonstans nu. Han tror jag var otrogen mot honom. Jag hatar honom. Jag hatar allt.
- Skit i honom. Han är världens sämsta pojkvän, jag vet hur vi kan skita i allt och få en framtid. Kom hit nu. Skynda.
- Jag är där om 3 min. Puss. Svarade hon och stängde sedan av samtalet.
Laura var min kompis jag har haft sen jag var liten, vi visste allt om varandra och hon var den ända som visste allt om min alkoholist till mamma och om min pappa som dog i en bilolycka för fem år sedan. Och jag var den ända som visste allt om Laura och hennes killes problem. Jag slängde en blick mot det inramade fotografiet i hallen och viskade 'Jag gör det här för dig pappa. Jag älskar dig.' Två minuter senare ringer det på dörren och Laura kom in...
Vad tycker ni och vad tror ni det stod i brevet? :) Kraaaam
Right next 2 you - Chapter 1
Dear self respect, Sorry about last night.
With regret, Alcohol.
Jag öppnade dörren försiktigt och tanken var att smyga in tyst. Jag misslyckades direkt, som allt annat i livet, vad hade jag förväntat mig? Jag ramlade in i hallen och höll fast mig i en dörrkarm. Jag vinglade till lite lätt när jag försökte ta mig upp för trappan. När jag skulle placera mitt högra ben på det sjätte trappsteget hände det som verkligen inte fick hända, klacken på den ena skon hamnade utanför trappsteget och jag var alldeles för full för att hålla balansen, jag föll. Det smällde till, riktigt högt. Jag var fortfarande vid medvetandet och trots all alkohol i kroppen och den hårda smällen kunde jag fortfarande inse att hon måste ha vaknat. Det spelar ingen roll hur mycket vodka, hur många flaskor öl eller hur stora glas vin hon hade fått i sig under den långa kvällen eller snarare natten jag var borta, hon måste ha vaknat och hon måste vara riktigt jävla sur. Jag ställde mig upp på mina fötter som gjorde ont efter flera timmars dansande i skyhöga klackar. Jag skyndade upp och in på mitt rum. Det kändes som om mina ben kunde vika sig och svika mig vilken sekund som helst. Jag öppnade dörren till mitt rum och stängde den efter mig. Jag gled ner längst väggen och la mig på golvet, helt slut. Jag suckade ut djupt och hasade mig fram till garderoben och tog fram en liten flaska sprit som jag tagit från Karin, hon är egentligen min mamma, men han är verkligen inte som en för mig. En mamma ska ge sitt barn kläder, mat och kärlek inte en knytnäve i ansiktet, blåmärken och hat. Jag tog en stor klunk och slöt mina ögon. Jag vaknade snabbt efter av tunga steg i trappan. Fan, fan, fan, fan, fan - hon hade vaknat. Mitt hjärta började slå snabbare och min hjärna började tänka på vad hon skulle göra ikväll. Skrika, slå , sparka? Eller hade hon faktiskt en bra kväll utan alkohol? Nej, jag tror inte det. Hon slog upp dörren och hon har aldrig sett så sunkig ut. Jag hasade mig bakåt i rummet. Jag undvek att kolla på henne och istället ner i trägolvet, täckt av en smutsig, gammal heltäcknings matta.
"Kolla på mig, KOLLA PÅ MIG I MINA ÖGON!" Var orden som kom ut ur hennes mun.
Jag kunde känna hennes andedräkt och lukten av alkohol. Jag var för rädd för att inte göra som hon sa. Jag kollade på henne, ett par rödsprängda ögon med stora svarta ringar under kollade tillbaks på mig.
"VAR FAN HAR DU VARIT?" Hon gick sakta närmare mig, "ÄR DET DÄR MINA SKOR? VA?"
Jag mumlade tyst fram ett "ja" utan att kolla på henne. Personen som hade förstört mitt liv, totalt.
"JAG HÖR INTE, VA SA DU?"
"J Ja, det är dina skor." Stammade jag fram.
Jag höjde min blick för att se hennes reaktion, hon var närmare mig än vad jag hade förväntat. Hon slet av mig mina klackar och kastade dom hårt i min mage, jag bet i hop och stönade av smärtan. Hon gick fram, ett par centimeter från mitt ansikte och slog till mig hårt rakt i ansiktet. Jag tog i mot slag efter slag. Tillslut gick hon, jag rörde inte på mig innan jag hörde dörren smällas igen på nedre våningen. Jag kastade en blick i spegeln och såg vilka stora märken jag hade fått, jag torkade bort blodet på kinderna och kröp ner i sängen och kollade på klockan. 04.26. Jag somnade snabbt efter.
Första kapitlet, vad tycker ni, bar eller dåligt? Vad tror ni kommer hända och
hur kommer hon träffa Justin senare i novellen? :)
Välkommen!
Hej, vi är två tjejer som kommer att starta en Justin Bieber novell blogg här. Vi har skrivit tre sånna här tidigare på andra platser så det är inget nytt. Kommentera gärna, skriv vad ni vill ska hända, förslag osv. Kram! ♥
