Right next 2 you - Chapter 3
Fake it til you make it
- Jag är där om 3 min. Puss. Svarade hon och stängde sedan av samtalet.
Laura var min kompis jag har haft sen jag var liten, vi visste allt om varandra och hon var den ända som visste allt om min alkoholist till mamma och om min pappa som dog i en bilolycka för fem år sedan. Och jag var den ända som visste allt om Laura och hennes killes problem. Jag slängde en blick mot det inramade fotografiet i hallen och viskade 'Jag gör det här för dig pappa. Jag älskar dig.' Två minuter senare ringer det på dörren och Laura kom in...
Jag kramade henne hårt och kände hur mycket jag hade saknat henne trots att det bara hade gått en dag sen vi sågs i skolan. Jag tog tag i hennes hand och drog in henne i vardags rummet.
.
- Gumman, ditt ansikte. Vad har hon gjort med dig? Frågade Laura besviket.
- Äh, skit i det nu och lyssna. Svarade jag och pausade för att andas, sedan fortsatte jag.
- Du kommer aldrig tro mig. Jag har världens bästa idé. Sa jag och kollade in i Lauras jätte blåa ögon.
- Va, vadå? Frågade hon och jag hörde entusiasmen i hennes röst.
- Okej det är såhär, i morse gick jag ner och såg ett brev. Som egentligen var till någon Nathalie Smith, jag öppnade brevet och läste det och det var då jag kom på vad vi kunde göra. Lyssna. Jag läser det för dig.
.
'Kära Nathalie, Det är jag som är Stefan från organisationen som hjälper ungdomar som vill byta miljö. Vi har nu hittat en prefekt fosterfamilj till dig. Det är en ung kvinna och man som är bosatta i LA. Vi har gjort allt vi kunnat för att hitta en familj som har samma tillgängligheter som din nuvarande, dom har gott om pengar och bor i en stor villa. Mannen jobbar som advokat och kvinnan jobbar på en radiostation. Vi har såklart räknat med att din vän ska med. Flyget avgår Måndag 19e maj 06.30. Flygbiljetterna och passen finns i kuvert. Lycka till i framtiden Nathalie.'
.
När jag hade läst klart brevet kollade jag upp på Laura och hon rynkade pannan och mimade 'och?'
.
"Du fattar inte Laura." Jag öppnade kuvert och tog fram flygbiljetterna. "Det här är våran biljett till en bättre framtid."
"Menar du?.. " Var det ändå hon fick fram och spärrade upp ögonen. Hennes mungipor drogs uppåt.
"Jaaaaaa, allt vi behöver göra är att säga att jag heter Nathalie Smith."
.
Det tog en kvart innan båda förstod vad vi skulle ge oss in på. Vi skulle rymma från Sverige till LA, USA. Vi skulle leva som två helt andra människor, vi skulle säga att vi var några andra. Vi bestämde att Laura skulle åka hem och packa och säga till sina föräldrar att hon skulle bo hos mig i några veckor och sen skulle hon komma tillbaka hit. När det börjar att bli mörkt ska vi ta en taxi in till flygplatsen och sova där. Sen åker vi. Jag kramade Laura hårt innan hon sprang iväg hem för att förbereda sig. Så fort Laura smällde igen dörren efter sig sprang jag upp på mitt rum, jag drog fram en väska och drog fram pengarna jag hade sparat under min säng. Jag kastade ner allt som fick plats tex. minnen, mobil, kläder, tidningar och smink. När jag var klar med att packa drog jag fram mitt smink och jag sminkade över alla blåmärken, min röda hy och blåtiran över ögat. Det såg bra ut. Jag satte på mig ett par vita solglasögon och gick sedan ner till nedre våningen. Strax efter kom Laura med sin väska och allt. Timmarna gick snabbt och båda var för hyper för att sitta stilla. Tillslut började det bli mörkt och Laura ringde en taxi och ställde sig ute på vägen. Innan jag gick ut tog jag fram några hundra kronor och la dom framför fotografiet på pappa och viskade 'Ta hand om mamma medan jag är borta.' Jag släkte alla lampor, tog min väska och gick ut till Laura som stod och pratade med taxi killen.
.
Ett par timmar senare satt jag och Laura och höll varandra i handen på planet mot USA. LA baby LA.
dun dun dun.. Bra eller dåligt? Kommentera :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
aaassaaa bra! :D
Postat av: Lisa
keeeep gouiinngg! (: meer
Trackback
