shawtyletsgo

Jag vaknade av ett raspigt ljud från högtalarna,

Jag gjorde som jag sa och satte på mig säkerhetsbältet innan jag skakade lätt på Laura som fortfarande sov djupt. Hon suckade högt  och rätade på sig. Mitt hjärta började dunka snabbare och snabbare desto närmare vi kom. Molnen började försvinna och vi kunde se marken, bilarna, husen. Dock såg allt ut som myror här uppifrån.

.

Vi tog våra väskor och följde strömmen ut från planet. Ett leende spreds på mina läppar när jag såg en skylt där det stod 'LAX', jag ska äntligen göra något åt mitt liv. Vi kom till stället där hotell och taxi killarna stod och väntade med skyltar i handen med namnet dom skulle hämta upp. Vi läste skylt efter skylt och letade efter namnet Agnes innan det slog mig att vi skulle leta efter ett helt annat namn, Vi hittade det rätta namnet. Nathalie Smith. Vi kollade på varandra och nickade. Vi gick bestämt mot mannen som antagligen skulle bli våran pappa, en medellång man med ganska kort mörk brunt hår och ett stort brett smile som prydde hans ansikte.

.

- Hello I'm Mark, Nice to meet you. I guess you are Nathalie Smith. Sa han och gav mig en varm kram.

- Hi! Right, that's me. This is Laura, my friend. Sa jag och puttade fram Laura som också fick en stor kram.

- I suppose you guys are starving and really tired. Emma is at home and cooking some food. Sa han och tog våra väskor och började gå mot parkeringen.

.

Efter inte alls så lång tid var vi i ett jätte fint område med stora vita villor och vi körde upp på en stor infart.

.

- Oh My God. Is this your house? Var det ända som Laura fick fram när hon kollade upp på huset.

- No, It's our house now. Welcome home girls. Svarade han medan han steg ur bilen, tog väskorna och gick mot huset. Jag vände mig om mot Laura som log som satt och fån log.

- Vad är det som är roligt? Frågade jag och rynkade pannan lite lätt.

- Stäng munnen, du ser ut som en fågelholk. Svarade hon och fnissade.

- Ha-ha. Kom vi går in, men kom ihåg. Jag heter Nathalie inte Agnes. Sa jag och kollade på henne med allvarlig min.

.

Vi gick längst tomten upp till den stora vita villan. Gräset var lika fint och grönt som konstgräs och träden och buskarna var perfekt klippta. Rabatterna var fulla av rosa och röda små blommor och mitt i en av rabatterna befann sig en trädgårdsmästare som vinkade och log när vi passerade honom. Bakom huset kunde man se ett hörn av en stor pool gjord av små små turkosa keramik plattor. Huset var lika fint inne som utanpå om inte finare.

.

- Hey sweethearts. I'm Emma, marks wife. Come in and feel just like home.