shawtyletsgo

This is just the beginning.

Jag höjde min blick för att se hennes reaktion, hon var närmare mig än vad jag hade förväntat. Hon slet av mig mina klackar och kastade dom hårt i min mage, jag bet i hop och stönade av smärtan. Hon gick fram, ett par centimeter från mitt ansikte och slog till mig hårt rakt i ansiktet. Jag tog i mot slag efter slag. Tillslut gick hon, jag rörde inte på mig innan jag hörde dörren smällas igen på nedre våningen. Jag kastade en blick i spegeln och såg vilka stora märken jag hade fått, jag torkade bort blodet på kinderna och kröp ner i sängen och kollade på klockan. 04.26. Jag somnade snabbt efter.

Morgonen därpå vaknade jag av smärtorna i ansiktet och magen. Jag gick försiktigt fram till helkropps spegeln och såg dom stora blåmärkena. Jag ångrade mig att jag hade druckit så mycket alkohol igår, det gör jag alltid, jag ångrar det alltid dagen efter. Jag ångrar att jag blev den personen jag blev. Men när jag har det för jävligt hemma så känns det bra att komma ut och dricka för att inte känna smärtan i kroppen. Jag gick ut ur rummet och ner till köket, skönt, Karin var inte hemma. Jag såg mig omkring och gick till kylskåpet för att leta efter något jag kunde ta att äta. Utan framgång. Allt jag hittade var mjölk och ett gammalt paket flingor, jag hällde upp det i en skål. När jag skulle ställa in mjölken som var kvar såg jag en lapp. Jag började läsa och mitt ena ögonbryn höjdes en centimeter. Skojar hon med mig?

'Hej käraste, Jag är hemskt ledsen för igår.Mamma älskar dig kom ihåg det och juste jag är hos några kompisar, jag är skyldig dom pengar, mycket. Jag behöver pengarna tills imorgon klockan 09.45. Skaffa dom åt mig nu annars dödar jag dig.'

Jag skakade på huvudet och suckade djupt. Jag gick och satte mig med skålen med mjölk och flingor i soffan. Jag satte på TVn och började fundera över hur fan jag skulle få ihop så mycket pengar på så kort tid. Mitt jobb ger mig aldrig så mycket, kan jag fråga om min lön i förskott? När jag hade ätit upp allt i skålen stängde jag av TVn och gick mot dörren för att gå ut och hämta posten. Jag tog med allt in och satte mig vid köksbordet. Räkningar, räkningar, räkningar och räkningar. Jag hämtade en del pengarna jag hade tagit från min lön och gömt under min säng, allt annat tog Karin och köpte alkohol, droger osv. Jag betalade räkningarna och såg då ett brev gömma sig under alla räkningar. Ett avlångt vitt brev. Till Nathalie Smith, United Kingdom. Va? Nathalie? United Kingdom? Brevet måste ha kommit fel tänkte jag och ryckte löst på mina axlar. Jag vände på brevet och såg med snirkliga bokstäver 'a new future.' Det var allt som räckte, jag öppnade brevet och läste. Jag satt med öppen mun hur länge som helst innan jag sprang och hämtade min mobil, jag knappade in tio siffror och tryckte sedan på ring.

- Hej det är Laura. Hördes från andra delen av luren.

- Laura, det är jag, Agnes. Du måste komma över hit nu!

- Gumman, vad har hänt. Om det är Karin igen ska jag döda henne. Laura pratade ganska lugnt men jag hörde på hennes röst att hon var sur.

- Neej eller jo fast det var inte därför du ska komma. Svarade jag medan jag satt och bet på mina långa naglar.

- Jag kan inte komma, Lucas låter mig inte träffa någon annan eller gå någonstans nu. Han tror jag var otrogen mot honom. Jag hatar honom. Jag hatar allt.

- Skit i honom. Han är världens sämsta pojkvän, jag vet hur vi kan skita i allt och få en framtid. Kom hit nu. Skynda.

- Jag är där om 3 min. Puss. Svarade hon och stängde sedan av samtalet.

Laura var min kompis jag har haft sen jag var liten, vi visste allt om varandra och hon var den ända som visste allt om min alkoholist till mamma och om min pappa som dog i en bilolycka för fem år sedan. Och jag var den ända som visste allt om Laura och hennes killes problem. Jag slängde en blick mot det inramade fotografiet i hallen och viskade 'Jag gör det här för dig pappa. Jag älskar dig.' Två minuter senare ringer det på dörren och Laura kom in...

Vad tycker ni och vad tror ni det stod i brevet? :) Kraaaam